 |
|
|
 |
|
Tisdag 23/2 -10
Idag fyller vår lilla solstråle Alva 1 år . Tänk att hon blivit så stor. Från en liten 3 kg+ som bara vill äta och sova till en liten nyfiken, framåt tjej som spruttar med munnen så spottet bubblar, surrar "ma ma", "pa pa" och delar ut världens goaste kramar till alla inklusive Wilda. Hon hasar på rumpan, och håller mamma och pappa sysselsatta med att plocka upp grejor som hon dragit ut ur skåpar och lådor. Och det är bara början .
Dagen idag bjuder på 1-årskontroll på BVC. Sedan kl. 12.15 åker jag och Jonas till Sunderbyn för att röntga hans arm och se så att det läker ihop rätt. Håll tummarna! Men jag kan inte tänka mig annat än att det ska vara bra den här gången.
När vi kommer hem bär det iväg till Fårön där vi ska ha kalas. Vi måste vara på ett djurfritt ställe så att Alvas faster Annika kan komma på kalaset. Annars hade hon nog sagt upp bekantskapen med oss. Fasters hjärta klappar lite extra för Alva nämligen. Vi ska bjuda på smörgåstårta och sedan blir det sedvanligt fika med en gräddtårta och en prinsesstårta (förstås!!) som jag beställt från Ekbergs konditori. Igår bakade jag chokladmuffins och himmelskt goda rollokakor. Mmmmmmmm.......
Ha en trevlig dag alla ni därute!
Torsdag 18/2 -10
Nu ska jag berätta om hur det gick för lille Jonas i Sunderbyn förra helgen. Han kom alltså in på fredag eftermiddag, ett tag innan Alva blev utskriven. Jag och Fredrik mötte upp Jonas, Jonas pappa och hans sambo på akuten. Vi gick till avdelning 44 som är en medicinavdelning för barn. Jonas var jättehungrig för han fick ju inte äta någonting p.g.a. han skulle sövas senare. Han hade inte ätit något sedan 11.00 på förmiddagen . Men han var en sann kämpe, lilla gubben. Efter en stund kom en sköterska och skulle sätta en port i armen. Han hade fått emblaplåster på handen och i armvecket. Sköterskan provade först i armvecket. Jag såg på Jonas att han inte riktigt gillade när hon stack honom, men han bet ihop och kämpade. Jag sa att han var jätteduktig och att det skulle gå såååå bra. Men si det gick inte så bra, så då provade sjuksyster på handen. Då kapitulerade min son och började gråta, det gjorde ont! Sköterskan var jättegullig och sa att det var svårt att sticka när någon annan har satt plåstren, hon visste inte riktigt var de suttit. Så hon stack förmodligen utanför "området" där plåstret suttit. Hon satte på nya plåster som skulle få verka ett tag. Sedan blev det lång väntan igen. Jonas fick låna en Scooby-Doo film som han såg på sitt rum. Tyvärr var jag tvungen att lämna Jonas då vi, alltså jag, Fredde och Alva skulle åka hem. Det kändes i mammahjärtat att lämna sonen kvar. Jag hade så gärna velat stanna kvar med honom, men eftersom Alva inte var frisk och inte ville äta så var hon beroende av mig och min mjölk. Alternativet var att jag och Alva skulle stanna, men det kändes som att det skulle bli för splittrat att ta hand både om Alva och sedan försöka vara ett stöd för Jonas. Så Jonas pappa och hans sambo Annika (som Jonas har en jättebra relation med)stannade.
På kvällen fick Jonas äntligen bli sövd för att genomföra korrigeringen av armbrottet. Men nu ville det sig inte bättre än att Jonas läkare inte kände sig nöjd med resultatet. Han fick åka hem på lördagen men på söndag morgon var de tvungna att åka tillbaka till Sunderbyns sjukhus. Stackars Jonas. Han klagade inte en enda gång, utan genomled flera timmars väntan. Förmodligen dök det upp något mer akut. Men till slut blev det ändå hans tur. Allt gick bra och de behövde aldrig "öppna" utan kunde fixa frakturen "utifrån" så att säga. Nu hoppas vi bara att armen ska läka rätt.
Alva är då mycket bättre, för att inte säga helt bra. Hon är som en ny tjej, pratar och leker som aldrig för. Vi drog ju på oss en magsjuka i Sunderbyn som plågade henne i två dagar sedan vi kommit hem. Som om inte allt det andra var nog . Men nu är hon som sagt äntligen frisk, lagom till 1-årskalaset på tisdag.
Måndag 15/2 -10
Ibland inträffar det osannolika
Jag tror nästan inte att det är sant. Inom loppet av en vecka har två av mina barn varit (och är fortfarande) inlagda på sunderbyns sjukhus. Alva har ju haft hög feber i två veckors tid. Till slut börjar man ju ana oråd när det inte ger sig och inga andra symtom finns. Så jag ringde vårdcentralen förra tisdagen och fick prata med en mottagningssköterska. Hon tyckte att vi skulle avvakta och ge febernedsättande. Jag försökte förklara att Alva bara ville sitta i famnen och var ganska så ointresserad av omgivningen. Hon ville inte äta längre utan ammade mest. Jag hade ju tänkt sluta med amningen, men istället har det blivit mer. Men det är ju tur att jag inte slutat, för med amningen får hon ju i sig både näring och vätska. Hur som helst, dagen efter var det ingen förändring, termometern visade på 40 grader på morgonen . Så jag ringde VC igen. En otrevlig, snorkig mottagningssköterska konstaterade att de inte hade några akuttider kvar den dagen. Jag satt bara tyst i telefonen och väntade ut henne, för jag tänkte att nu ska en läkare titta på min dotter, punkt slut! Hon tyckte väl att det blev pinsamt med tystnaden till slut för då sa hon att hon skulle prata med läkarna och se vad de kunde göra. Sedan ringde hon tillbaka och sa att vi kunde komma kl 16.00.
När vi kom dit fick vi träffa en jättefin läkare. Han sa att man misstänkte urinvägsinfektion och eftersom det gåt så pass lång tid kan det gå upp till njurarna. De tog en snabbsänka som låg på 160 (!) och nämnas bör att deras "apparat" bara visar upp till 160 och det skulle visa sig senare att den låg på närmare 200. De satte en påse som hon skulle kissa i. Eftersom VC stänger kl. 17.00 fick vi åka till sjukhusets akutmottagning i väntan på att det skulle komma kiss i påsen. Det gjorde det och odlingen skickades på analys. Att det var urinvägsinfektion kunde de se direkt men de ville veta exakt vilken bakterie det rörde sig om så de kunde sätta in rätt antibiotika.
Hon fick cedax utskrivet, men efter två dagar var tempen fortsatt hög, 40.5 på morgonen. Så på torsdagsmorgonen ringde vi till VC och de kontaktade i sin tur barnmottagningen i Sunderbyn. De ville att vi skulle komma dit på en gång så vi packade våra saker och begav oss dit.
Väl där fick hon en ny påse som hon skulle kissa i och så satte de en port i armen i fall de skulle behöva ge antibiotika intravenöst. På eftermiddagen bestämdes att hon skulle få ligga kvar över natten och få antibiotika var 8:e timme. Dagen efter, fredag alltså, visade termometern på 37.9, lägsta tempen på flera dagar! Skööönt! Även fast man vet att det är urinvägsinfektion så finns ändå en oro, "tänk om det är något annat allvarligt". Man har ju en förmåga att fantisera ihop de hemskaste scenarior. Alva blev piggare och piggare, det var som om hon "kom tillbaka" på nåt sätt. Hon orkade leka i lekrummet och skrattade och charmade personalen.
Jonas bröt ju armen förra fredagen och i fredags skulle han röntga armen igen för att se så att den läkt ihop rätt. Han är ju hos sin pappa nu så i fredags ringde jag honom för jag ville veta hur det hade gått. Jag blev alldeles paff när Jonas pappa sa att de var på väg till-ja, mycket riktigt-SUNDERBYN! Det visade sig på röntgen att arnbrottet inte läkt på ett bra sätt utan man skulle under narkos "bryta" till brottet i läge. Så några timmar senare checkar alltså min lilla Jonas in på avd 44!! Trodde inte att det var sant. Ska berätta hur det gick för Jonas, men nu måste jag ta en liten paus.
Måndag 8/2 -10
Det hände en tråkig sak i fredags, min älskade Jonas ramlade från garagetaket (!). Han tog emot sig med vänsterarmen och det bar sig inte bättre än att den blev bruten. När Jonte kom in och grät och la sig ner på hallgolvet så förstod jag att det var något allvarligt som hänt. Som härdad lillebror så ska det ganska mycket till för att han ska gråta när han gör illa sig. Det blev akuten direkt där de röntgade armen och konstaterade att armen var bruten. Jonas var riktigt tapper, det var jobbigt att röntga för han var tvungen att hålla armen i ett speciellt läge och det gjorde ONT. Han var ordentligt trött också, säkert fick han en liten chock när han ramlade. När de gipsade armen ett tag senare så somnade han nästan på stolen där han satt . Jag behövde inte tala om för Jonas att man INTE ska klättra på tak - det konstaterade han själv efteråt!
Alva har fortfarande hög feber så nu blir det nog doktorn för henne också. Jag har ringt vårdcentralen och de ska ringa upp vid 12-tiden. Det är femte dagen idag som hon ligger kring 39-40 grader. Jobbigt! Hon orkar bara sitta i famnen och hon ser inte glad ut i ögonen. Hon som är så sprudlande i vanliga fall. Man blir onekligen lite orolig! Vet ju att små barn kan ha hög feber, men det ska bli skönt att kolla upp henne ordentligt.
Onsdag 3/2 -10
Jaha, så fyller man år....igen. 39, smaka på den du. Det närmar sig den magiska gränsen med stormsteg. Vid 40 börjar livet sägs det ju. Jag måste säga att jag tycker att livet bara blir bättre och bättre ju äldre man blir. Man slappnar av på något sätt, blir säkrare på sig själv och vad man vill med livet. På något sätt så börjar man sortera ut litegrann, har insett att man måste faktiskt inte umgås med de där personerna som bara suger energi utan man kan välja de relationer som berikar och ger energi istället. Jag behöver inte gå och dra på samma arbetsplats utan kan gå vidare, utvecklas. Det hänger väl kanske också ihop med att man blir mer och mer medveten om att ens tid faktiskt är utmätt. Att tiden går jättefort. Det är nu man lever så det är bara att passa på, fånga dagen. När man är ung är man odödlig och man ser livet som en jämn och fin väg utan några djupare dalar. Med tiden och ökad mognad förstår man att livet är både djupa dalar och höga berg. Och att dalarna gör att man förhoppningsvis än mer uppskattar de små, små stunderna av lycka.
Det ser ut att bli en riktigt fin dag idag, så det blir nog en promenad med Alva och Wilda. När pojkarna slutar skolan tänkte jag att vi ska baka en tårta tillsammans. De ska få lite "fria händer" tänkte jag. Få se vad det resulterar i, spännande. Fredde har jobbat natt och ska ut nu inatt också, så jag tänkte bjuda nära och kära på fika på söndag istället för idag. Då kommer vi att vara på Fårön så att Freddes syster med familj kan komma, hon är ju allergisk så tyvärr kan hon inte komma hem till oss. Men nu när svärmor bor i Spanien så passar vi på att låna deras hem, tack Inger och Ralf för att ni är så snälla .
Sätter in en bild på lilla Alva. En tjej som har hela livet framför sig. När jag studerar henne slår det mig vilken otrolig drivkraft nyfikenheten är hos människan. Så jag vill säga till alla: sluta aldrig vara nyfiken!
Hoppas att ni andra därute får en skön dag!
Måndagen den 1/2 -10
Vilken vacker dag det är idag. Pojkarna har kommit och de leker för fullt med varandra. De är på strålande humör båda två, så himla positiva och glada. Kul!! När jag hämtat dem från skolan åkte vi direkt till en nyöppnad zoobutik här i Piteå. Och dit kommer jag att åka fler gånger. Jag anammar mer och mer det här med ekologiskt och närproducerat. Och på denna butik säljer de bl.a. märgben från producenter i norrbotten. Me like! Butiken ligger dessutom ganska nära där vi bor.
Nu ska jag servera älsklingskillarna nybakade frallor med varm choklad. Ha en bra dag alla ni därute.
Onsdag 27/1 -10
Idag viner det runt knutarna minsann. Och vi ska skjutsa svärmor med sambo till Kallax. Idag åker de till Stockholm och sedan vidare till Spanien om ett par dar. Skulle inte ha nåt emot att åka dit nu om man säger så. Så nu får inte farmor träffa Alva på sex veckor, tur att det finns Skype. Där kan vi se och prata med varandra trots att de är långt borta.
Jag hade tänkt tävla med Wilda i mars, men nu ser det ut att bli väldigt fullt den månaden. Jag ska ställa henne den 6:e och så måste jag vika en helg för exteriör 3:an som visst ska gå av stapeln den månaden. Och det ska ju bli jättekul och spännande . Då får vi lära oss att döma hundar på riktigt. När man gått 3:an får man döma på Golden Retrieverklubbens Open Shows. Men jag vet inte om jag är redo för det än, jag vill nog "mogna" lite till. Ska jag stå där och bedöma "storfräsarnas" hundar, de som har hållit på och fött upp och ställt ut innan jag ens kunde stava till hund. Nja, det får nog vänta ett tag till... Jag går kursen för min egen skull, för att utvecklas och lära mig mer om min fantastiska ras. Åter till saken: Jag måste nog ta och se om det är några lydnadstävlingar i april. Jag vill gärna hinna med några stycken innan jag parar henne i juni.
Till helgen bär det av till Jäckvick för en myshelg tillsammans med sambo och dotter. Hoppas att det inte blir alltför kallt.
Förra helgen var vi förresten till Jörn för en helutedag med barnen. David, Jonas och Fredde åkte slalom med "låtsaskusinerna" Joel och Neo. De hade verkligen jättekul! Bilden är tagen under en fikapaus i värmestugan. Så småningom är det väl tänkt att även jag ska börja åka slalom. Jag kan säga att det är säkert 20 år sedan sist, så jag får nog träna i barnbackarna först . Men de säger ju att det är som att cykla, det sitter där på något sätt. Nä, nu måste jag sluta, Alva vill ha uppmärksamhet.
Lördag 9/1-10
Jag har varit lite låg på sista tiden eftersom mina valpplaner tycks gå i stöpet hela tiden. Men så pratade jag med min kära sambo häromdagen och dividerade hit och dit. Så nu blir det nog valpar ändå . Fast Wilda löpte lite konstigt nu sist, men om det var ett riktigt löp så borde hon löpa igen i juni. Hanhund är ju redan klart så då kör jag så det ryker.
Förutom valpar så ska vi ju tävla lydnad i mars. Vi tränar varje dag och Wilda tycker det är så kul. Och jag med för den delen. Nu måste vi bara ta oss till Grahns ridhus där SSRK har träningskvällar för att bl.a. träna platsliggning tillsammans med andra hundar. Men det tror jag inte blir något större problem. När man har jakttränat är ju hunden van att sitta eller ligga avslappnat medan andra hundar jobbar, så vi har ju lite gratis där.
Torsdag 7/1 -10
-30 idag! Jag tänker inte ens försöka gå ut. Ska fara och träna, men jag gruvar mig, vill knappt sticka näsan utanför dörren. Idag ska Alva vara hos farmor medan jag, David och Jonas går på bio. Det ska bli så mysigt att få ha pojkarna för sig själv en stund. Och Alva lär bli bortskämd av farmor.
Lördag 2/1 -10
Dag 2 på det nya året. Har haft en riktig mysdag idag, inte varit speciellt nyttig alls. En kort prommis med Wilda när Alva skulle sova. På promenaden träffade vi Agnes, en annan trevlig golden-tjej från trakterna. Men hon är lite äldre än Wilda och tar inte världen med samma storm, utan med ett sansat lugn. I och för sig så fyller ju Wilda-stumpan 6 i år, men inte verkar hon då lugna ner sig. Jo, inomhus ligger hon som en plätta. Men utomhus är hon fortfarande som ett yrväder.
Klickern kom till heders idag igen. Vi tränade fjärrdirigering i hallen, lite positionsövning vid "fotgående" samt stanna under gång. Wilda tyckte det var jättekul. Alva som kröp runt i hallen undrade nog vad mamma och Wilda höll på med . Men hon ville gärna vara med och hjälpa till. Hon utropade ordlösa läten och tjöt förtjust när jag gav Wilda beröm. Det ska börjas i tid....
Sambon jobbar så det blir en lugn hemmakväll med stjärnorna på slottet och lite godis. Mysigt!
Fredag 1/1 -10
Gott nytt år på er alla därute! Känns lite ovant att skriva 2010. Tänk att det är 10 år sedan millenniumskiftet! Tiden flyger iväg.
Årets sista dag var jag ute med Wilda i skogen. Passade på att träna lite lydnad. Momenten i lydnadsklass 1 börjar sitta ganska bra. Tänkte kanske tävla med henne till våren. Tiden och orken för hundträning har legat på sparlåga en tid, men igår fick jag plötsligt upp ett il och jag riktigt längtade ut. Jag tränar med klicker, en metod som jag tycker funkar jättebra. Wilda blir väldigt motiverad av det och man kan berömma i exakt rätt ögonblick. Jag är ju väldigt "petig" när det gäller de olika momenten. Tycker det är viktigt att de utförs korrekt hela vägen. Därför delar jag alltid in momenten i flera småbitar som jag sedan lägger ihop till en helhet.
Kvällen spenderades hos syster Katrin med sambo o barn. Hummer till förrätt, oxfilé till varmrätt och vit chokladmousse med hjortron till efterrätt. Mmmmmmm......Sedan blev det badtunnebad innan tolvslaget. Det var jättemysigt! Läcker kontrast att sitta där i det varma vattnet och blicka ut över den gnistrande snön. Här och där lystes himlen upp av sprakande raketer i olika färger. Är inte så mycket för raketer, men det var faktiskt riktigt fint.
Lilla dottern sov lite oroligt p.g.a. en ordentlig förkylning. Hon vaknade flera gånger och ville snutta på mammas bröst. Så efter att vi firat in det nya året bestämde vi oss för att åka hem.
Nu vänatr ett nytt år, ett oskrivet blad. Och det är delvis upp till oss själva hur året ska bli. Vissa saker kan man inte styra över, men mycket kan vi fixa själva. Sedan får man hoppas på lite tur oxå.
Tisdag 15/12 -09
Det lackar mot jul
Igår gjorde jag och pojkarna knäck. Den blev riktigt bra faktiskt, och det blev inga incidenter utan allt flöt på lugnt och fint. Varför jag skriver det är för att det är snarare en regel än ett undantag att det inte går så bra för mig när jag bakar. Det är allmänt kännt i familjen. "Det gick ju riktigt bra mamma" kommenterar David ibland när han konstaterar att jag inte glömde någon ingrediens, kakan eller vad det nu är jag gör, blir jämnt och fint gräddad, går att få loss ur formen utan att halva blir kvar och att den faktiskt smakar gott! Så också denna gång då vi alltså knåpade ihop lite knäck.
I söndags bjöd jag hem några vänner som jag alltför sällan hinner träffa. Vi drack Rabarberglögg, åt pepparkakor med camembertost (kan jag verkligen rekommendera!), hemmagjord chokladtryffel och saffranskaka. Och ja, det är jag som lyckats fixa alltihop. Fredde och Alva hälsade på hos en kompis, och jag kan säga att det var bland de första gångerna sedan hon föddes som jag var hemma utan Alva. Inte konstigt att jag tyckte jag hörde henne gråta då och då men i samma stund kom på att "just ja, hon är ju inte hemma". Vi hade jättetrevligt och timmarna bara flög iväg. När vi skiljdes åt lovade vi att träffas oftare, men vi tänkte nog alla samma sak. Hips vips har det gått någon månad eller så utan att man setts. Men vi har ju alla så mycket att stå i. Jobb, hem , barn och hundar som ska tas om hand. Men jag är i alla fall glad att jag tog tag i saken och ordnade den här träffen, och det visar ju att man faktiskt har tid att träffas, det gäller bara att prioritera och planera.
Ikväll är det julfest med Jonas klass. De ska lussa för föräldrarna och så blir det fika och säkert en massa bus och lek.
Tisdag 8/12 -09
Jaha, så var Stockholmsresan över. Vi har myst, ätit gott och shoppat litegrann. Fredagkväll åt vi på vår favoritrestaurang Khophangang, eller hur det nu stavas. Det är i alla fall en Thailändsk restaurang och liknar ingenting man har varit på förut. Det är som att kliva in i Thailand bokstavligt talat. All inredning kommer ifrån Thailand, det finns t.o.m. en tuktuk som man kan sitta och äta i. Medan man sitter där i värmen (det är tropisk värme där) bland bambuträd, ödlor och lampor i allsköns färger och spelande cikador, så börjar det helt plötsligt åska och blixtra. Efter en stund lugnar det ner sig och cikadorna spelar åter. Och det är inte bara miljön som är helt outstanding, maten är såååå himmelskt god. Och personalen är jättetrevlig.
Från det ena till det andra så har jag och barnen varit och vaccinerat oss mot den så omtalade svininfluensan. Det gick väldigt bra. Pojkarna vet inte hur spruträdsla stavas, kaxigt satte de sig på av sjuksystern anvisad plats och sträckte fram armen, VÄNSTER arm. För de hade hört att man kan få ont i armen, och de vill ju inte riskera att INTE kunna skriva i skolan. Det är mammas pojkar det. Mamma är inte heller spruträdd av sig. Det var väl mest spännande att se hur det skulle gå för Alva. David gick ut när det var hennes tur. Det är jobbigt när lillasyster blir ledsen. Och ledsen blev hon! Men det varade inte så länge. Strax var hon lika glad som vanligt. Så nu får vi se om vi klarar oss från alla fruktansvärda biverkningar som man kan få.... Nåja, jag ska väl inte vara alltför stursk. Man vet ju aldrig. Men jag tillhör skaran som inte är så orolig, vi får väl se om jag får äta upp det sedan.
Torsdag 3/12 -09
Ikväll åker vi till Stockholm. Yippiiiieeee. Det ska bli så himla mysigt. Vi åker hemifrån kl 17.00 .Därför åker pojkarna åker till deras pappa redan idag. Det blev lite körigt för han jobbar till kl. 19.00 och Jonas är bjuden till en kompis på julmys. Det var mellan 15 och 17.30 så jag var tvungen att fixa så att någon kunde hämta honom där. Nu har det i alla fall ordnat sig så jag kan äntligen slappna av.
Nu ska jag bada Wilda som får en weekend hos ett par kompisar till mig. De har oxå hund och vi brukar hjälpa varandra med hundskötsel då vi åker bort. Himla praktiskt! Wilda har börjat löpa, det var ju inte riktigt det jag hade planerat. Så nu ser det ut som mina valpplaner går i stöpet igen. Om hon löper i juni kan jag inte para henne för då hinner jag börja jobba innan valparna föds. Jag blir nog aldrig någon uppfödare, inte nu i alla fall. Nu lägger jag uppfödarplanerna på hyllan så länge. Jag får satsa tiden jag har på Wilda istället.
Ha en skön 2:a advent! Det ska jag ha!
Måndagen den 23 november
Grattis Alva på 9-månadersdagen. Kan inte fatta att tiden gått så fort, lillstumpan har blivit så stor. Man märker att hon är med på ett helt annat sätt än tidigare. Hon vet vad "lampa", "klocka", "Wilda" och "vovve" är. Frågar man var David och Jonas är tittar hon sig runt omkring som för att kolla om hon ser dem någonstans. Hon blir jätteglad när Wilda kommer fram till henne, pratar högt och slår ut med armarna. Hon har börjat masa på rumpan, man får hålla koll för hon ligger inte längre stilla där man har lagt henne.
I lördags hade vi bjudit in vänner med barn till en liten novemberfest för att lysa upp novembermörkret. Vi hade hyrt en lokal med sport- och simhall. Vi badade och mös, och efteråt lekte barnen tagen i sporthallen. De hade så kul. Sedan blev det hämtpizza och marängsvisch till efterrätt. Mums! Jag tror alla var nöjda efteråt och jag kan säga att åtminstone vår familj somnade ovaggade på kvällen!
Ska försöka ta mig ut med Wilda senare idag. Tänkte aktivera henne med lite dummysök. Dessa gråtrista dagar har inte precis inbjudit till hundaktiviteter utomhus. Men det verkar ju inte som att det ska bli någon ljusning, så det blir till att trotsa vädergudarna och ge sig ut ändå om inte hundstackarn ska bli deprimerad.
Torsdag 19/11 -09
Det här är en tid då man bara har lust att gå i ide. Grått, blött, regnigt och mörkt. Jag vill ha snö, MYCKET snö! Tur att det snart är 1:a advent. Då får man mysa till det hemma och tänka på nåt annat. Hänga upp julgardiner, baka pepparkakor med barnen och se julkalendern. Ja, jag brukar faktiskt se den med barnen, tycker det är jättemysigt.
Jonas och David har redan börjat räkna ner till julafton och skriva önskelistor. Mamma blir kallsvettig. Det är inga billiga grejor dagens barn önskar sig: mobiltelefon, tillbehör till xboxen, legotåg, bob m.m. Och i år har ju "tomten" lite ansträngd budget p.g.a. föräldraledighet så det blir till att vrida och vända på varenda krona. En resa till Stockholm är dessutom inbokad till 1:a advent, en surprice av sambon. Så där lär det väl ryka en och annan slant också. Men jag lääääängtar så det gör ont. Ska bli så underbart att få ett miljöombyte. Bara att få sitta och dricka en latte på ett mysigt café i Gamla stan och titta på alla möjliga och omöjliga människor. Aaaahhh, härligt!
På hundfronten är det ganska dött. Igår tog jag i alla fall tag i saken och klippte Wilda runt tassar och öron. Hon har inte så mycket päls än p.g.a. fällning och hudinfektioner, men nog var det ändå nog mycket när jag klippte! Hon blev så fin efteråt.
Alva har äntligen fått sin allra första tand. Den testar hon gärna när jag ammar... Aj. Vi får se hur länge jag kan amma, känns som att det börjar bli dags att sluta snart. Men tanken på att jag aldrig mer ska amma gör mig lite sorgsen. Det är ju så speciellt, en sådan närhet. Samtidigt som man blir lite låst. Kruxet är att lilla dottern inte kommit på det här med nappflaska än. Varför ska man dricka välling ur en flaska med hjälp av en konstjord bröstvårta när det finns äkta vara?
Nä, nu ska jag gå och göra lite nytta.
Söndag 25/10 -09
Ännu ett litet hjärta har slutat slå. Lille Elton 2 år och 3 månader somnade in igår morse. Jag har följt hans resa på bloggen www.jenni80.bloggsida.se. Elton drabbades av den svåra cancerformen Neuroblastom i februari i år, och nu 8 månader senare orkade hans lilla kropp inte mer. Det finns inga ord... Elton har lärt mig att ta vara på dagen och se lyckan i det lilla. Jag har insett att jag är väldigt, väldigt rik: Jag är frisk och har tre friska, goa ungar. Vad mer behöver man?
Vi har ställt om klockan, men det har inte Alva. Hon vaknade 5.30 imorse, som vanligt väldigt glad och nöjd. Hon har haft några oroliga nätter, vet inte om det är någon tand på gång. Fast det har ju varit min teori nu i flera månader. Så fort hon sovit lite dåligt, haft lite feber eller varit röd i stjärten: "Det är nog en tand på gång" har varit min standardreplik. Men nu är hon ju faktiskt 8 månader så det börjar ju vara dags för-en liten tand.
Igår hade vi en liten barnmyskväll. Vi hade lånat en lokal där det finns tillgång till bad och sporthall. Tanken var att spela innebandy men det blev tagen istället. Efteråt var det bad och sedan åkte vi hem till Williams pappa där det vankades hämtpizza, film och godis. Barnen hade jättekul. Mindre kul var det för David som reagerade på kloret i bassängen. Det har aldrig hänt förrut. Men i och försig var vi ju och badade i fredags också så det kanske blev för mycket. Han blev jätteröd och svullen i ögonen och det sved ordentligt. Men han kämpade på ändå, fast vi åkte hem lite tidigare än planerat.
Har blivit sugen på valpar igen. Det har lugnat ner sig lite med barnen, vi har väl kommit in i skolrutinerna och det går bättre för Jonte som haft det lite tufft. Wilda har ännu inte löpt, väntade att hon skulle löpa i oktober, men än har hon inte börjat. Velar hit och dit hur jag ska göra. Parar jag henne till våren är vi ju betydligt mer låsta över sommaren. Fördelen är ju att valparna kan vara ute mer då. Så det blir nog ändå att vänta, tror att det är det bästa. Men vi får se.
Måndag 19/10 -09
Idag kommer äntligen pojkarna, längtar. Vi har bytt "bytardag" från fredag till måndag. Vi tror att det kan bli lite lugnare så. Ofta är killarna lite oroliga vid bytena, det tar en dag eller två innan de landat. Jag tror det kan vara bra att få göra av med den energin på skolan med kompisarna och sedan när helgen kommer är de lugna och harmoniska. Det blir ett bättre avslut med en lugn helg tillsammans. Men i fredags kändes det jättekonstigt att inte hämta dem från skolan, det känns som om de varit borta längre än vanligt.
Vi har varit på Ikea- igen! Men nu ska vi väl inte behöva dit på ett låååååångt tag. Det är inte klokt vad grejor man behöver (fast, behöver man dem egentligen?). Nu är det i alla fall ganska klart i pojkarnas allrum uppe. Nu har vi fått upp någon hylla och tavla på väggen, samt bonat till det med lite kuddar och plädar. Det blev riktigt mysigt. Hoppas David och Jonas blir nöjda, skulle tro det.
Wilda fick följa med till Happis den här gången. "Värdfolket" Johan och Sanna som vi bodde hos har en Irländsk Setter. En äldre herre vid namn Josef. Han blev väl sådär glad när Wilda helt oblygt intog huset, spatserade igenom rum för rum och glatt hälsade på husfolket. Wilda är så skön på det viset, hon är så självklar på något sätt. "Alla älskar väl mig" tycks hon tänka.
Läste på Aftonbladet att samsovning med barnet ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Och vi som samsover med Alva. Och jag har samsovit med David och Jonas också. Alvas säng står färdigmonterad i sovrummet men hon har ännu inte sovit en natt i den. Det är ju så himla mysigt att sova med henne, höra henne snusa så lugnt och tryggt. Men nu måste vi nog överväga att låta henne sova i egen säng.
Jag följer lilla Eltons kamp mot cancern på www.jenni80.bloggsida.se. Gå gärna in på bloggen och läs och passa på att ge ett bidrag till Barncancerfonden. Det är fruktansvärt att små barn ska behöva drabbas. Vad har de gjort för ont?
Bara därför ska jag gå och njuta av min lilla dotter nu.
Onsdag 7/10 -09
Wilda har slutat klia sig, yipppieee. Aldrig mer ska hon få sätta sin tass i Ringiusviken. Dessutom har jag tänkt ringa på miljökontoret och tipsa om att ta vattenprover där. Det måste ju bara räknas som en sanitär olägenhet.
Nu är vi hemma från Fårön igen. Det blev så himla fint med nya tapeter och klinker i hallen. Känns nästan inte som man är hemma, har väl inte vant mig riktigt än. Nu längtar jag efter att få upp lite nya gardiner och mysa till det.
Torsdag 1/10 -09
I söndags kväll flyttade vi ut till Fårön eftersom det skulle komma hit folk och lägga klinker i hallen samt tapetsera. Skönt att kunna varEftersom vi kom påa där i lugn och ro medan de stökar på hemma i huset. Men det hade kunnat sluta riktigt illa. Fredrik gick ut för att hämta någonting i en av sovstugorna. Det var mörkt ute och Wilda följde efter. Väl därinne hör Fredrik att Wilda tuggar och smaskar på någonting, han fick en dålig magkänsla och försöker gräva ut det hon tuggar på. Han blev alldeles blå på handen och inser att det är RÅTTGIFT! Nu blev det febril aktivitet. Jag började ringa efter veterinär. För naturligtvis händer sånt här på helgen. Jag har ingen erfarenhet av sånt här och fick panik. Hur fort verkar det och vad händer? Ramlar hon ihop i kramper snart eller vad händer? Får tag i en veterinär som säger att hon måste kräkas. Försöker få i Wilda saltvatten som ordinerats, men inte kräks hon inte. Ringer vet igen, gräv med fingrarna i halsen säger hon vilket jag gör men utan resultat. Jag ger mjölk för att neutralisera och så bestämmer vi att vi ska åka till djursjukhuset i Gammelstad. Vet skulle möta upp där 21.15. Det har väl aldrig tagit så lång tid att åka till Luleå förut. Minsta lilla rörelse från Wilda gör att jag kollar om hon lever eller krampar eller blöder eller... Men till slut kom vi fram ändå. Wilda undersöktes och tydligen hade det åkt vidare i matsmältningssystemet så det var ingen idé att få henne att kräkas nu. K-vitamin injicerades och så fick hon medicin att äta i 5 dagar och så skulle hon vila lika länge. Usch vilket elände! Men tack och lov verkar hon opåverkad och är vid full vigör. Nu vill vi inte ha nåt mer elände, så det så! Hudinfektonen och svampen verkar då ha gett sig tack och lov.
Det piper som tusan i mitt högra öra, måste ta och kolla upp det. Har gjort så i ett par-tre veckor nu. Misstänker att det är stressrelaterat.
Alva och jag har börjat babysim. Det är sååå himla mysigt! Hon njuter i fulla drag av att plaska omkring i det varma vattnet. Men när hon ska ligga på rygg och det kommer vatten i öronen kniper hon ihop ögonen och ser så himla gullig ut. Nu har hon kommit på att hon kan lyfta upp huvudet så inte öronen hamnar under vattnet, gullungen.
Måndag 14/9 -09
Vi har haft en riktigt mysig resa till Ikea i Haparanda fredag till lördag. Alla barnen var med och vi sov som sagt över hos en f.d. arbetskollega till F. De bjöd på tacos vid framkomsten på fredagkväll. Mums! Lyxigt att sätta sig vid dukat bord. Husfolket har en son på två år och han hade diverse batteridrivna motorsågar, cirkelsågar och till och med en laksaksgrästrimmer. Jonas blev helimpad kan jag säga! Till och med David roade sig med dessa saker, men det går ju bra när inga jämnåriga "polare" är med...
På lördagen blev det att hänga på låset på Ikea. Vi trodde att det skulle vara lite glest med folk den tiden, men inte då. Parkeringen full med bilar. Det verkar vara ett omåttligt begär efter Ikeaprylar. Men det är ju bara att gå till sig själv.
Jag kan säga att barnen är mina idoler. De härdade ut i 6 (6!!!) timmar! David bröt ihop en stund när vi gått halva affären, men tog sig samman efter ett tag. Helt plötsligt tyckte han att det var jättekul, han blev riktigt förvånad själv Innan vi lämnade Happis gjorde vi ett besök på Candy World. Barnen hade verkligen gjort sig förtjänta av lite godis. Det var svårt att välja, men till slut blev det vanligt plockgodis som avnjöts till en film på hemfärden. Alva sov nästan hela vägen hem. Hon var väl helt slut efter alla intryck.
Wilda har mått illa av antibiotikan som hon äter. I början spydde hon upp maten. Men nu blandar jag i en hel del youghurt i maten och då verkar det gå bättre. Hon kliar sig fortfarande men det tar väl ett tag innan man ser något resultat av behandlingen. Veterinären pratade om att hon misstänkte att det kan ligga någon allergi bakom besvären, men jag tror jag vet hur hon drog på sig detta. Hon har ju varit nere och simmat i Ringiusviken nedanför oss. Vattnet där är rätt stillastående plus att det är massor av fåglar där på sommaren. Så det innehåller nog både det ena och det andra. Så i det vattnet ska hon aldrig mer!
Torsdag 10/9 -09
Det blir inga jaktprov för Wilda i höst. Veterinärbesöket i tisdags visade att Wilda hade dels en bateriell hudinfektion, dels en svampinfektion i huden. Så nu går hon på antibiotika samt att jag ska bada henne i ett antibakteriellt schampo varannan dag. Dessutom upptäcktes, av en slump faktiskt, att hon hade en infekterad analsäck. Den spolades ur och fylldes med antibiotika. Så här i efterhand förstår jag att det är därför hon har kliat sig runt svansroten, men hon har ju kliat sig på kroppen också p.g.a. hudinfektionen så det är ju inte lätt att veta vad som är vad så att säga. Hon har fortfarande ont i tassarna och då blir det ju lite svårt att träna, det känns som att det bästa är att ta det lite lugnt just nu. Och så kan ju magen reagera på antibiotikan. Därför har jag bestämt mig för att dra henne från proven.
Jag har även beslutat att vänta med parning till våren. Det är alldeles för mycket att tänka på nu med husrenovering, barn (det är läxor, träningar, skjutsning till kompisar o.s.v.). Dessutom har Jonas det lite jobbigt just nu och kräver väldigt mycket tid, förmodligen en reaktion på lillasysters ankomst. Jag är grymt stressad, glömmer saker och känner mig allmänt speedad. Det går bara inte trycka in mer. Förhoppningsvis är det lite lugnare till sommaren och då kan jag ju också ha valparna ute lite mer. Det känns otroligt skönt att jag äntligen tagit beslutet.
Till helgen blir det en Ikeasväng, kul med lite avkoppling. Vi ska bo hos en f.d. arbetskollega till Fredde. David har efterfrågat lite upphottning av sitt rum "jag är ju större nu mamma". Dessutom behövs lite möbler till Alvas rum och en del kuddar, mattor, lampor, lite muggar och glas och så lite ljus och sånt för höstmys.
Söndag 6/9 -09
Det har varit dåligt med uppdatering här på sistone. Vi har lagt in golvvärme och nytt golv i hela nedervåningen + satt in nya innerdörrar i hela huset. Det blev jättefint. Nu väntar vi på att någon målare ska få tid att komma hit och tapetsera om i hallen, Alvas rum och i pojkarnas allrum uppe. Längre fram ska vi ta badrummen men vi vill hinna andas mellan projekten.
Wilda har någonting mystiskt i kroppen. Kliar sig och har tappat sjukt med päls. Hon ömmar i trampdynorna och är alldeles röd mellan. Förmodligen nån sorts svampinfektion eller liknande. Har fått tid hos veterinären på tisdag så då får vi se vad det är. Och vi som ska starta på Piteprovet snart. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Nä nu måste jag fortsätta röja, ser ut som om det varit världskrig här.
Lördag 15/8 -09
Fick veta att Wilda blivit farmor på Rushes kennel i Finland, http://www.rushesgoldens.net
Det är hennes son S. Wild Adventure, Ture som blivit pappa. Ture är jätteduktig på viltspår, gå gärna in och läs på hans egen hemsida. Länk finns på länksidan.
Igår blev vi bjudna på middag hos våra trevliga grannar Stina och Johan. Grillad älgfilé med fransk potatissallad stod på menyn. Mumma! Deras äldsta dotter gick förskoleklass med Jonas, och de brukar träffas och leka på fritiden. Perfekt med en kompis så nära! Det var kul att få en rundvisning i deras hus. Husen här ser ju likadana ut på utsidan, men inuti finns det nog lika många olika planlösningar som det finns hus. Kul med lite inspiration inför vår förestående renovering.
Nej, nu blir det duschen nästa och sedan en liten tur till stan. Ha en underbar dag .
Fredag 14/8 -09
Det var ett tag sedan jag uppdaterade dagboken. Vi har varit på Fredriks stuga på Småskärsudden och njutit av sommarens sista varma dagar. Jag mår så oerhört skönt när jag kommer ut dit, det är som att det går lättare att andas där.
Davids bästa kompis ska vara hos oss idag då hans föräldrar jobbar så det blir nog en sväng till Norrstrandsbadet.
Jag har börjat följa en blogg "Allra käraste lilla familj",
http://www.jenni80.bloggsida.se
Gå gärna in och läs. Den handlar om en lite pojkes kamp mot cancern. Plötsligt inser man hur lite pengar, utseende och prylar egentligen betyder. Och att vi ska vara oerhört tacksamma att vi och dem vi älskar får vara friska. Det är det ENDA som verkligen betyder någonting. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Jag förlorade ju min mamma i lungcancer för tre år sedan. Det var fruktansvärt att se henne lida och inte kunna göra någonting. Man bara stod där och såg på. Maktlös. Kan bara tänka mig hur det skulle vara att genomlida samma sak och så var det ens barn som var drabbat. Det går inte att ta in. Jag säger bara HEJA ELTON KÄMPA PÅ. Vi är många som tänker på dig!
Söndag 2/8 -09
Nu är det äntligen klart att Wilda ska paras med Diesel. De har båda fått ögonen kollade och allt var OK. Nu är det bara att invänta löp som beräknas till Oktober. Det känns sååå spännande. Vi har tänkt hinna med något jaktprov i höst så nu försöker vi träna något varje dag. Linjetag står på schemat just nu och det går faktiskt riktigt bra. Vi har bott på stugan några dagar på Småskärsudden och där finns det ganska bra träningsmöjligheter. Med facit från vår jaktprovsstart i höstas så behöver Wilda viltträning. Hon gick ju ut och sökte bra men blev lite för het och "droppade" ett par fåglar som hon plockat upp för att sedan fortsätta söka. Nu verkar det omöjligt att få tag i apporteringsvilt och som vanligt är jag sent ute. Hoppas att det löser sig på något sätt.
Som sagt, vi har bott på stugan några dagar. Pojkarna har haft så himla kul. Inte en enda gång har de klagat "jag har inget att göra", och ändå har de inte sett på TV eller spelat TV-spel en sekund. De har fått ha egna sågar och sågat ner småbjörkar och tallar i skogen som de sedan sågat sönder och eldat upp. Höjdpunkten var när det fick såga isär ett gammalt träbord och lägga på elden. Jag tror killarna jobbade konstant i tre dagar. De åkte ut med båten och fiskade ett par timmar en dag, men de frågade hela tiden "när får vi åka tillbaka, vi vill elda". Eld och vatten har alltid faschinerat barn.
Igår var vi på "kvartersfest" med stuggrannarna. Värdarna i år bjöd på himmelskt god mat med fisktema. Frun i huset jobbar som kock på Valdino. Det blir tungt för de som ska arrangera festen nästa år. Ribban ligger ganska högt om man säger så. Jag och Fredde kände att det får gärna gå något år innan vi tar oss an uppdraget efter den här höjdaren. Förutom god mat blev det tipsrunda och några roliga lekar, bl.a. stafettkubb. Det var jättevarmt och skönt på kvällen, vi satt ute och åt och frös inte ett dugg. Vid tolvtiden drog vi oss hemåt för att lägga isäng Alva som i och för sig sov gott i sin vagn. Men vi kände oss ganska nöjda vid det laget och det var skönt att krypa i säng när vi kom hem.
Fredag 24/7 -09
Idag har jag varit och ögonlyst Wilda och ögonen visade sig vara OK. Skööönt! Inte för att jag varit speciellt orolig, men man kan ju aldrig vara säker.
Imorgon blir det tivoli på PDOL med David och Jonas. Och sedan ska vi gå och äta någonstans tillsammans. Det ska bli så mysigt. Imorgon kväll är vi bjudna till min syster och hennes man som fyllt 40 år. Lite grillning och social samvaro står på schemat. Trevligt trevligt.
Alva har börjat få smakportioner av bl.a. majspuré. Att en liten människa kan få till så många olika ansiktsuttryck. Men tänk själv att bara ha ätit mjölk och så kommer det en helt ny smak och konsistens helt plötsligt. Vem skulle inte reagera på det? Väldigt söt är hon i alla fall!
Torsdag 23/7 -09
Jag och Wilda har varit på en härlig springrunda på morgonen. För mig är det den bästa tiden att träna. Då har man gjort bort det sedan och kan ta det lugnt, äta frukost och dricka morgonkaffet i lugn och ro. Väntar jag med att träna till senare faller det ofta bort p.g.a. allt annat som ska göras och så hinner jag bli för trött.
Hann med lite träning med Wilda igår. Körde bl.a. linjetag, och det fungerade utmärkt. Skickade henne 3 gånger till samma plats men ökade avståndet successivt mellan varje "skick".Sedan blev det lite dirigeringsövningar med varierande resultat. Har annonserat efter vilt på SSRK:s hemsida. Allt jag har är två måsar som nog är frystorkade vid det här laget.
Nä, nu måste jag gå till min kära dotter som vaknade precis.
Måndag 20/7 -09
Vi har haft fullt upp med att planera Alvas dop. Hon döptes igår i Furubergskyrkan och sedan hade vi dopfest på Kolonigården på Fårön. Det blev en jättefin och minnesvärd dag. Jag ska lägga upp bilder i ett fotoalbum så fort vi fått dem från Alvas faster Annika. Alva fick så himla fina presenter, bl.a. en spargris, en kombinerad speldosa/fotoram och en karusell i tenn, två böcker Min Skattkista och Godnatt Min Skatt, en jättevacker barnservis, silverhalsband med hänge i form av prinsesskrona från http://www.kalassmycken.se, halsband och armband från http://www.pearlsforgirls.se, en tavla från http://www.isa.nu, pengar m.m. Pappa råkade säga att det var början till en Porsche som Alva ska få i 18-årspresent, och då påminde faster Annika om att hon filmade. Så nu kan inte pappsen komma undan, det är dokumenterat på film.
Nu faller Wildas päls, ganska bra tajming. Nu blir det inte fler utställningar på ett tag. Får se om vi hinner med någon i höst, men hon ska ju paras så det hinns troligen inte med. Det lär ju ta ett tag innan pälsen är tillbaka oxå. Däremot ska jag ta och anmäla till några jaktprov, måste bara få tag i lite vilt. Det är bl.a. det vi måste träna på. Hon blev ju så het när jag startade henne i höstas p.g.a. viltvittringen så hon tappade koncentrationen. Att bära vilt är inga problem, hon har varit helt spontan på alla sorter.
Vi hade besök i fredags av ett par kompisar från Jävre. Förutom två gulliga barn på 4 och 2 år har de en labb från kennel Searover, en ungtik vid namn Ebba. De ska starta henne så fort hon blir nog gammal så vi kommer att träna ihop. Kul!!
Fredag 10/7 -09
Imorse lyckades jag äntligen ta mig ut och springa. Hade sällskap av Wilda och Jonas på cykel. Lovely!
Igår var familjen på utflykt till Storforsen. Det var jättemysigt. Barnen var helfaschinerade av forsen. Vi hade med oss en engångsgrill som vi grillade hamburgare på. Pojkarna hade nästan inte tid att äta, de ville ju leka vid de små vattendragen som rinner över stenhällarna.
Imorgon är det dags för Open Show på Svensbyliden. Ska bli kul att träffa alla hundbekanta igen. Och så blir det naturligtvis spännande att se hur det ska gå den här gången, även om det inte är något officiellt resultat. Sedan blir det nog mest troligt inte fler utställningar för oss i år. Några jaktprov har vi planerat in, men sedan blir det löpning och parning i oktober. Nu har jag ju äntligen hittat en passande hanhund till Wilda. Han är snygg, trygg, stabil, apporterar och spårar! Fantastiskt! Och bor i Piteå. Bara de nu är OK på ögonen så är det klart. Nu vaknade dottern så jag säger hej då.
Måndag 6/7 -09
Vi har haft några bråda dagar jag och familjen. Lördag var det utställning och Anna-Sara gruvade sig. Näää, inte för att ställa ut, utan för att åka ensam till Kalix med tre småtroll. Varav en 4-månaders som blir hungrig och behöver bytas på titt som tätt. Sambon jobbade natt så han kunde inte följa med. Men si, det gick hur bra som helst. Hur kunde jag få sådana änglar till barn? Dagen började i alla fall med uppstigning kl. 05.00 för nu skulle minsann Wilda badas och fönas på morgonen hade jag bestämt. När telefonen larmade på morgonen hann jag tänka att nu är det bara att ge järnet, inte tänka på hur sköööönt det skulle vara att få somna om i den varma, mjuka sängen. Inte tänka var det alltså. Det flöt på hur bra som helst, vovven blev badad, fönad och trimmad. Sedan gjorde jag mig själv i ordning, väckte pojkarna och gav dem frukost. Under tiden de åt vaknade lillstumpan och fick sig lite frukost hon med. Sedan in i bilen med hela gänget. Jag säger bara prisad vare den som uppfann DVD-spelare till bilen. David och Jonas satt tysta och nöjda i baksätet och såg Lassemajas detektivbyrå och käkade godis (jaaa, jag veeeet, men det var ju lördag, även om klockan bara var 8 på morgonen ). Jag kan ärligt säga att när jag kom fram och jag kände kylan, blåsten och regnet så tänkte jag i mitt stilla sinne: det spelar ingen roll hur det går, jag tar gärna en 2:a bara vi får åka hem, nuuu! Men på nåt sätt klarade vi oss igenom timme för timme. Lilldotra låg så nöjd och myste i vagnen och pojkarna träffade en kompis från samma skola så de roade sig kungligt hela dagen. Det var nog mest jag som frös, huttrade och led. Wilda placerade sig som 3:a i championklassen med Ck (nej, det var inte värt det att kliva upp 5 på morgonen och bada och föna men det kunde ju ha gått bra) i ofs bra kritik. Men segern denna dag var att jag klarade att åka med alla tre barnen till Kalix utan att det slutade i katastrof . Vi avslutade dagens äventyr med att åka till Teknikens Hus på hemvägen. En fin belöning till mina älskade pojkar.
Söndag var det dags för Piteå Int. Placering=lördag d.v.s. 3 Chkl med Ck. "Trea igen mamma" ropade Jonas från ringside. Så får man genast distans.
Idag måndag har Wildas dotter Greta varit på besök tillsammans med sin fyrbente sambo Freja samt matte och husse. Kul!! De grattade mig och Wilda till championatet med jättefina blommor. Det var så oväntat och jag blev så glad. Tack Maria och Fredde! Jag har sett Greta tidigare, men det är säkert ett år sedan och då på en utställning här i Piteå. Nu blev det lite mer avslappnat och de fick vara ute och bekanta sig ordentligt med varandra. De gjorde några försök till lek, men då kom "mammatakterna" fram igen för Wilda. Hon gormade på lite och skulle fostra Greta. Greta är såå lik mamma. Hon är lite större runtom men väldigt typlik. Hon har ett väldigt sött ansikte, kolla in bilderna i fotoalbumet.
När de åkt sa jag till min sambo F att Maria och Fredrik är riktiga önskevalpköpare, sådana vill jag också ha till "mina" valpar.
Lördag 27/6 -09
Michael Jackson "The King of Pop" är död. Jag såg nyheten i går morse kl 05.00 när jag klev upp med en morgonpigg "dotra". Trodde inte att det var sant. Tänk att en sådan fysiskt liten person kan beröra så oerhört många människor runt om i världen.Så älskad av så många men ändå så otroligt ensam på något sätt. Han var ett otroligt musik- och entertainmentgeni som från 6 års ålder underhöll och förgyllde livet för miljontals fans. En person som världen aldrig kommer att glömma. Jag har lyssnat på hans musik, men han har väl aldrig riktigt varit någon idol för mig. Men hans liv var ju oerhört faschinerande och visst har man följt hans historia i tidningar och på TV. Pojkarna frågar jättemycket, de är ju så små, vet knappt vem han var eller vad han gjorde. Men de hör ju hur de vuxna pratar. Så igår fick de se lite grann på Aftonbladet, hur helikoptern hämtade MJ, när ambulansen körde in till sjukhuset och så vidare. "Varför dog han, mamma?" "Varför åt han så starka mediciner?" De försöker göra det gripbart, få en förklaring. Döden är skrämmande. Och så börjar fantasierna ta fart. "En kompis sa att det fanns bilder på honom när han var död" sa David. Ja de är för söta. Genast reflekterar man över hur små de egentligen är, så lite de varit med om än. Och man vill skydda dem från allt ont.
Idag skulle jag och Wilda ha åkt till Gällivare på utställning. Men hon har ju haft problem med en trampdyna, den stora på vänster tass. Hon började halta förra helgen och jag upptäckte då att hon hade ett underligt veck på trampdynan samt att den var lite "skinnflådd" längst fram. Aj, aj tror sjutton att hon haltade. Så det blev till att lägga cyklingen på hyllan och simträna henne istället. Och så smorde jag med procell som är jättebra. Det blev bättre och bättre så i torsdagskväll gjorde jag ett försök med cykeln på en mjuk skogsväg. Men si det skulle jag inte ha gjort för då började hon halta igen. Nu syns inget sår men hon är lite svullen. Så nu blir det ingen cykelträning på ett bra tag. Matte får ge sig ut och ro.
Nej, nu ska jag ge mig ut i den underbara sommarsolen. Ha det gott!
Onsdag 24/6 -09
Tisdag 16/6 -09
Wilda har äntligen fått sitt efterlängtade cert. I och med det så blev hon Svensk och Norsk Utställningschampion. Känns såååå kul!! Hon visades av Katrina eftersom jag inte hade möjlighet att åka själv då vi skulle fira min pappa som fyller 70 år. Det första jag gjorde efter det glädjande beskedet var att inhandla ett gigantiskt tuggben och ett nytt gosedjur till Wilda. Hon älskar gosedjur och har gjort det sedan hon var valp.
Jag håller på att undersöka om Wilda även blev Internationell champion. Hon har CACIB i Norge och Finland och ett här i Sverige, så jag tror att hon behöver ett till. Men vi har ju ett par internationella utställningar kvar, Gällivare och Piteå, så vi får väl hoppas att hon kniper ett då. Jag ska anmäla henne till några jaktprov nu i höst, så det vore väl sjutton om hon inte skulle lyckas få åtminstone ett tredje pris. Då får hon titulera sig Nordisk champion. Det skulle sitta fint nu när jag ska para henne till hösten.
Vi bor ju i hus nu och vi njuter i fulla drag. Det är ett helt nytt liv för oss och kanske framförallt för pojkarna. Man ser knappt till dem nuförtiden. De är ute hela dagarna, cyklar, hoppar studsmatta och är med kompisar. Det känns som paradiset
Onsdag 20/5 -09
Passar på att uppdatera dagboken medan pojkarna är i skolan och dottern sover.
I söndags var jag och Wilda på utställning igen. Kul. Jag, David och Alva åkte på morgonen. Fredde och Jonas skulle dyka upp lite senare. David var så snäll och hjälpsam. Efter en stund kom min kompis Saras son Anton som är två år äldre än David, så de gick och lekte. Det gick undan i goldenringen så när det var min tur hade inte Fredde kommit än. Naturligtvis vaknade lillstumpan precis innan jag skulle in i ringen. Jag ringde Sara och undrade om hon kunde rycka ut. Hon kom som en räddande ängel. Sara, vad skulle jag göra utan dig. Sara föder upp bearded collie under kennelnamnet Clics, gå gärna in på hennes hemsida http://www.clics.se. En av hennes tikar,Ofelia, var för övrigt mamma till BIS-vinnaren på Hund -08 i Stockholm, Such Heathermist This is My Life.
Wilda blev 3:a i ökl kk och fick ck och slutade som res bästa tik. Hans Lehtinen dömde och det var lite nostalgi över det hela. Jag ställde nämligen ut för honom på min allra första utställning när jag var 14 år, det är 24 år sedan. Jag ställde ut min första egna hund som var en newfoundland vid namn Skrållan.Hon kom från Nallelandets kennel. Hon fick en slät etta och jag var lyckligast i världen. Kraven har onekligen ökat sedan dess. På tal om Nallelandet så träffade jag Kicki som står bakom kennelnamnet. Hon och hennes man Kurt föder upp newfoundland och bearded collie. Hon hade tagit hem en alldeles underbar brun beardishane från kennel Ramsgrove i England. Vilken maffig sak, verkligen hane ända ut i klorna. Och vilken päls . Nästan så jag blir sugen på en beardis igen... Men nej, det kommer inte att hända.
Nu räknar jag ner till utställningx2 i Vännäs. Skulle ju va fint om Wilda Matilda blev champion innan hon ska bli mamma. Inte för att hon blir bättre eller sämre av det, men det kanske är bra i marknadsföringssyfte. Och så är det ganska kul med titlar.
Onsdag 13/5 -09
Herregud vad tiden går. Nu är vi halvvägs in i maj månad. På måndag får vi tillgång till huset. Då blir det lite tapetsering och mattläggning innan vi börjar flytta in. Såååå skönt.
Nu laddar vi för utställning igen. På söndag gäller det. Få se hur det går den här gången. Jag tycker i alla fall att Wilda är jättefin nu och i bra kondition. Faktiskt den vackraste golden på jorden. Fast jag kanske är liiite objektiv.
Min gullunge Jonas har tagit gokartlicens. Först var det teori, de fick bl.a. lära sig betydelsen av olika flaggor. I lördags var det "uppkörning". Mammas hjärta svällde när han kom körande som en liten rallyförare. Herreguuud så söt han var. Jonas älskar allt med motorer, allt från traktorer, grävmaskiner till motorcyklar och skotrar. Skoter är nr 1 för honom. I Jäckvik har han en miniskoter som han får köra på ett område som vi hägnat in. När vi var där över påskhelgen räknade vi ut att han måste ha kört ca 300 varv. Runt runt, outtröttlig. Om nu lillkillen verkligen fastnar för detta med gokart så sitter mamma och pappa i klistret. För det är ju en livsstil det där. De riktiga eldsjälarna kommer med bussar och släp och så måste man ju kunna meka. Och ha intresse för det. Hur gör vi då? Jag tror han får hålla sig till nöjeskörning...
Tisdag 5/5 -09
Gick på en långprommis i skogen efter att jag lämnat pojkarna på skolan. Alva sov så skönt i vagnen. Jag passade på att slänga några minnesmarkeringar till Wilda och hon plockade varenda en utan tvekan. Kul!
Hämtar pojkarna 13.20 och åker direkt ut till min svärmor på Fårön där det blir våfflor och sylt, mums!
Måndag 4/5 -09
Så var Skellefteåutställningen avklarad. Tyvärr inget cert, men tjejen placerade sig i alla fall. Man har ju lärt sig hur det är i den här "branchen", ena dagen upp som en sol och nästa ner som en pannkaka. Men det är bara att ta nya tag. Wilda skötte sig perfekt. Hon är så rolig att ställa ut, så glad och alert. Sara tog några kort och hon (Wilda alltså) stod så fint, värre var det med matte. Jag skulle nog behöva såna där skor som är runda under för att träna min hållning. Hur som helst ska jag be Sara skicka några bilder som jag får lägga ut på hemsidan. Det var ju premiär för lill-Alva, och det gick som en dans. Hon sov hela tiden och vaknade när jag och Wilda var klara i ringen. Hon är helt enkelt född till det här.
Lördag 25/4 -09
Så har pojkarna åkt till sin pappa efter två och en halv vecka hos oss. Det blir så himla tomt. Tur att Alva finns nu, även om hon förstås inte kan ersätta David och Jonas.
Wilda har markerat på ett bakben, och jag trodde först att hon fått en muskelinflammation. Men så slog det mig att hon kanske skadat sig under tassen. Hon var nämligen ute och sprang på isen på Fårön där min svärmor bor. Jodå, mycket riktigt. I ena trampdynan fanns en djup spricka. Jag tvättade och smörjde med en (svindyr!) proteinsalva som jag köpt på djursjukhuset i Gammelstad. Men den är faktiskt helt suverän, sprickan har helat på bara någon dag. Så nu kan vi återuppta cyklingen igen.
Alvas farmor Inger och hennes sambo kom hem från Spanien i tisdags. De bor där hela vinterhalvåret med undantag för julen då de kommer hem. Nu ville hon ju vara hemma till lilla Alva kom till världen. Men sedan dess har hon varit borta. Hon hade alltså inte sett Alva på ca 6 veckor och tyckte att hon blivit jättestor. Farmor hade shoppat jättesöta kläder till henne, det finns en del till små bambinos i Spanien!
Nej, nu måste jag ta hand om min lilla dotter som vaknat.
Tisdag 21/4 -09
Badade Wilda här om dagen. Jag kan säga att hon var vääääldigt skitig, så det var på tiden. Nu är hon så fin och jag längtar till jag ska ställa henne. Håller på och kollar vilka utställningar jag ska anmäla henne till längre fram i sommar. Tänkte kanske ta mig och sambon samt lilla dottern på en tripp till Vännäs. Vi får se.
Har beställt väggdekor till barnens rum på unikdekor.se. Jättebokstäver till Jonas som bildar hans namn och en fräsig "rockdekor" till Davids rum. Han är ju väldigt inne på Guitar Hero nu, så det passar perfekt. Åh vad jag ser fram emot flytten. Önskar bara att jag kunde knäppa med fingrarna och så är allt klart. Men sedan lär det inte bli flytt på bra länge.
Lördag 18/4 -09
Tisdag 24/3 -09
Igår var jag och Alva på bvc. Hon har vuxit 4 cm sedan hon föddes, är nu 56 cm lång och väger 4 745 g. Hon har börjat le och prata lite. Det är så himla kul när man börjar få lite respons Första leendet kom när jag, moster och storkusinerna samlats runt henne i sängen. Så tittar kusin Tobias på henne lite uppifrån och helt plötsligt sprack lilla Alvas ansikte upp i ett underbart perfekt litet leende. Tobias jättestolt förstås eftersom det första leendet tillägnades honom.
Pojkarna fick ta ut cyklarna i lördags och lyckan var total. Men mamma tvekade, tycker det är i tidigaste laget. Men efter att sönerna lovat dyrt och heligt att bara cykla på skolgården här bredvid, så gav jag med mig. Och tänka sig, jag var väääärldens bästa mamma!
Torsdag 19/3 -09
Jaha, så var man polisänka till på måndag. Sambon åkte iväg till fjällen på morgonen för att gå en skoterutbildning. Imorgon kommer pojkarna så det är första gången jag är själv med alla tre. Men det ska nog gå bra. Tur att pojkarna är så snälla, de är så mån om mig och Alva. Lördag till söndag har F:s syster lovat att de ska få sova där. Hon har två pojkar som är ett år yngre än mina. Men äldsta sonen ville nog hellre mysa med mamma och se Robinsson som har premiär då. Gulligt va?! Nä, nu hör jag någon som vaknat i sovrummet. Hej då!
Söndag 15/3 -09
Jag kan inte fatta att det imorgon är tre veckor sedan Alva föddes. Tiden har verkligen flugit iväg. Man skulle vilja stanna tiden ett tag. Jag njuter varenda sekund. Att få uppleva detta igen, det underbara att få barn, det är verkligen bonus. Det liknar ju ingenting annat i livet. Och att få dela det med Alvas storabröder David och Jonas, se deras glädje och kärlek till sin lillasyster, det värmer så i hjärtat.
David har spelat innebandycup idag, Glenncupen närmare bestämt. Han fick göra tre mål och var stolt som en tupp, för att inte tala om hur stolt mamma var. Det är så härligt att se hur kul de har tillsammans och hur de duktiga tränarna får dem att växa och verkligen vilja göra sitt bästa. Ingen är viktigare än någon annan, alla har något att ge.
Imorgon börjar sambon om att jobba. Känns lite vemodigt. Vi har haft det så mysigt de här tre veckorna sedan Alva kom. Verkligen njutit och fått tid att landa. Men det måste ju komma en vardag också. Nu går vi ju dessutom mot vår, sol och värme, underbart.
Torsdag 19/2 -09
Igår kväll hade jag ganska ordentliga förvärkar och tänkte att nu händer det minsann något här. Kunde absolut inte sova så jag låg och läste till 2-snåret. Gick upp och tog en panodil, då somnade jag äntligen. Men tji fick jag, ingen bebis än. Fast det är nog inte så långt bort ändå. Var till bm idag och hon kunde se på urinprovet att det var på G.
Det går inget vidare med våra husplaner. Antingen är det för litet eller också för långt från pojkarnas skola, eller så är det för mycket att rusta, eller för dyrt eller... Vi är ju sugna på att bygga också, men då vill vi ju ha en hyfsad tomt och de växer inte på träd precis. Hoppas att vi hittar nåt innan somaren i alla fall. Känns lite klaustrofobiskt att bo i lägenhet med tre barn och hund . Nåja, det löser sig säkert till slut.
Fredag 13/2 -09
Var hos barnmorskan igår igen. Går på lite tätare kontroller nu p.g.a. blodtrycket samt lite äggvita i urinen. Det är inget att oroa sig för, men det känns tryggt att bm håller lite extra koll. Går och väntar på att det ska sätta igång, fast det är ju faktiskt inte dags förrän om en vecka lite drygt. Fattar att man aldrig lär sig, nu är det tredje barnet och lika fullt lurar man sig själv och börjar vänta tre veckor innan bf. Fast jag är ju lite vidskeplig av mig så idag fredagen den 13:e behöver det inte hända nåt.
Torsdag 5/2 -09
Har varit hos barnmorskan idag. Lite högt blodtryck och lite äggvita i urinen. Inget att oroa sig för enligt BM men blev beordrad soffläge. Inga långpromenader med Wilda och inga städmaraton. Tur jag har en snäll sambo som mer än gärna motionerar Wilda-Matilda. Nåja, nu är det ju inte så länge kvar, är i vecka 37+4 så det är nedräkning. Fast jag har varit med om det två gånger förut är det så himla svårt att förstå att vi faktiskt ska få en BEBIS. David och Jonas längtar också. Måste förbereda dem på att det kan bära iväg mitt i natten, så de inte får en chock när det är dags.
Tisdag 3/2 -09
Fyller år idag, närmare bestämt 38. Herregud vad mycket det låter! Bakar en tårtbotten i ugn. Men det är bara att inse att någon bagerska lär jag aldrig bli. Den skulle vara inne en timme i ugnen, perfekt tänkte jag. Då hinner jag gå en promenad med Wilda i skogen! Men oj vad tiden gick fort, tårtbotten blev lite welldone så den fick åka i soporna. Så nu håller jag på med reprisen. Men den här gången står den under stark bevakning...
Lördag-Söndag 17-18/1 -09
Helgen den 17:e och 18:e Januari var vi ett kunskapstörstande gäng som samlades på Fagerviks kursgård utanför Piteå. Vi skulle få lära oss mer om golden retrieverns exteriör samt bedömningsteknik. Katrina Bäckström, Solstrimmans kennel delade frikostigt med sig av sina kunskaper. Det var otroligt givande att få känna och klämma på ett antal goldens samt att försöka sig på att skriva en begriplig och beskrivande kritik på dessa. Därtill god mat och jättetrevligt sällskap gjorde denna helg till ett oförglömligt minne.
|
|
 |
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|